Sondag - besok i kyrkan (i Uganda)

Det ar sa manga intryck har att det inte gar att beskriva. Efter en varm natt (igar var det 38 grader) och frukt till frukost var det dags for besok i kyrkan. Vi hade ovat Idas sommarvisa och sjong den i slutet av gudtjansten med sakert 500 personer lyssnande! Alla lika nyfikna pa oss.
Efter lunchen som innehaller banankaka och jordnotssas som bas varje dag har vi varit pa resande fot i Kampala och bla sett presidentens residens, parlamentbyggnaden for Buganda mm mm. Nu har jag en stund over pa ett kopcentrum, som vara guider visade oss. En i sallskapet har blivit magsjuk, det drojde inte lange... Nagra andra har intagit baren.
Imorgon ska jag overlamna Region Hallands standar till guvernoren i Entebbe, jag borjar bli lite nervos for det....


Lordag - flygdag

En helt underbar kansla att flyga over Afrika. Innan vi mellanlandade i Etiopien vaknade jag till och sag solen ga upp!! En knallrod rand langs hela horisonten...

Mellan Etiopien och Uganda sag vi landskapet forandras fran oken till bordigt landskap. Etebbe dar jag befinner mig ligger ju precis vid ekvatorn.

Fredag - resdag

Klockan är 17 på fredagseftermiddagen och jag står nu på Arlanda, terminal 5 och väntar på mina medresenärer som kommer med SJ-tåg 17.25.
Flygplanet till Addis Abeba avgår 20.00, men det brukar vara rätt långa köer vid incheckningar till centralafrika, så vi är ute i god tid.
I natt landar vi för tankning i Rom, och fortsätter sedan till Addis Abeba i Etorien där vi är på morgonen i morgon. Därifrån går ett flyg 11.30 i morgon förmiddag som tar oss direkt till Entebbe i Uganda, jag skulle gissa att det tar ca 3 timmar.
Jag har förberett mig på en flygning med sömn (mjuka kläder), ljud (öronproppar) och trevligt sällskap (inga böcker). Jag har packat med mig alldeles för mycket barnkläder till barnhemmet vi bl a ska besöka, men jag vet att flera som ska med, har "kilo över" i sin packning. Vi får annars packa med oss rätt mycket; 45 kg + 7 kg i handbagage.

NU BÄR DET AV!!!!

Afrika nästa!

Nu bär det snart av till Entebbe i Uganda. Jag är mest upptagen av att hinna med allt innan som ska hinnas med. På jobbet är det en del som ska lämnas över till vikarien samt kollegor. Jag arbetade tisdagsdygnet, så nu är det gjort.... Om någon timme är det regionstyrelsesammanträde och vi har satt en ny tid, kl 13.00, för att hinna sitta kvar till kvällen om ärendena så kräver. Just idag ställer det till det för mig, eftersom min man jobbar kväll och dagis stänger 16.30. Tur att jag har en tonårsson som ställer upp!!

Under förmiddagen imorgon, torsdag, ska jag närvara vid en konferens i Göteborg om försöket med lärlingsutbildningar, som börjar i höst. Det kan inte hjälpas att det ligger nära Afrikaresan, jag tycker att det är jätteviktigt att få veta mer om just lärlingsutbildningar och hur Region Halland kan få ta del av försöket. Det finns en stor efterfrågan från folk i allmänhet, elever samt företagare. Skolorna är dock lite avvaktande märker jag... Själv gick jag tvåårig lärlingsutbildning (grafiker) på gymnasiet med efterföljande lärlingsår. Det var perfekt utbildningsform för mig just då, när jag var ensam förälder med barn och behövde lite vuxenkontakt istället för den pubertala gemenskap som ibland uppstår på skolor....

I morgonkväll ska familjen gemensamt åka till Stockholm för att hälsa på svärmor, så jag sover där innan det bär av til Arlanda och Afrika!! Jag börjar verkligen få resfeber nu och det pirrar i magen av förväntan. Tänk vad jag ska få vara med om! Att resa till centrala Afrika och få umgås och möta alla dessa människor som SIDA har planerat in. Att desssutom få bo i en familj som lever helt annorlunda än jag är van vid.... Vilken upplevelse!

Jag tror och hoppas att jag ska få tid att blogga lite på plats. Det finns gott om internetcaféer, men elektriciteten är inte alltid på, så vi får se... Jag kommer i alla fall att försöka!

Vem utför - och vem granskar?

Mikaels kommentar till nedanstående inlägg ger mig nya funderingar.

Alltså, frågorna du ställer är nog världens riktigaste att ställa. Hur ser det
alltså verkligen ut - det finns otroligt mycket hyckleri bland, inte minst
"rutinerad sosdem", som litar på systemet som om det vore en religiös
klubb.Men,- det betyder ju inte automatiskt att de privata initiativen är
bättre. (skriver Mikael)

De privata alternativens kvalitet varierar naturligtvis! Jag tror ändå att vi tenderar att granska de privata alternativen mer noggrant. Ett exempel i min värld, ungdomsvård, är att inom SiS (Statens institutions Styrelse) granskar man sina egna ungdomsinstitutioner. Jag kan inte förstå logiken idet, aldrig någonsin. De privata ungdomshemmen, behandlingshemmen och HVB-hemmen granskas, dels av den kommun de ligger i och dels av den länsstyrelse man tillhör. Under en tvåårsperiod sker i regel två till tre oanmälda besök. Det förekommer inte på statliga institutioner. (motbevisa mig gärna!!)

Den tänkande och kritiska medborgaren förstår härmed att när ingenting hörs från en skola eller institution av något slag, betyder det att systemet är slutet och att de fel som är begångna eller de missförhållanden som finns, tystas och förblir.
På de skolor, gruppboenden eller institutioner man granskar och kritiserar på olika punkter, arbetar man i regel med de problem som finns och upprättar åtgärdsplaner för att komma tillrätta med missförhållanden.
Det finns väl ingen som tror att det finns skolor utan mobbing t ex? Jo, det finns det nog. Alltså folk som tror.

Kultur, privatiseringar och rättvisemärkt

Johanna Nylander sticker ut hakan igen. Jag måste läsa hennes rapport, skulle tro att vi har liknande åsikter om vad kultur är och att besöksstatistiken på statliga muséer inte är det bästa sättet att mäta hur det går för kulturen i Sverige.

Annars har jag den senaste veckan förundrats över vänsterkartellens rädsla för privata alternativ inom omsorgen. Det blev riktigt hätska ord sagda på kommunfullmäktige i torsdags. Själv lät jag bli att delta i debatten. För mig ligger det så nära, eftersom jag är anställd på ett privat HVB-hem. Jag har aldrig haft en bättre arbetsplats och ser att "klienterna" mår väl i den varma enkla organisation som vi representerar. Jag blev riktigt upprörd när jag hörde Leif Grenlund (s), fackligt aktiv tala om privata omsorgsalternativ som om de vore paria. Anställda på olika gruppbostäder i Halmstad och anhöriga hade intagit läktaren och applåderade allt som sossarna, vänstern och Sverigedemokraterna sa. Hur dumt det än lät. Jag var förundrad och kan fortfarande inte förstå hur de resonerar. Vad är de rädda för? Själva säger vänstern att man inte ska tjäna pengar på människor. Vad exakt menar de då? För alla vi som arbetar med människor får lön för det. Även de anställda som utanför fullmäktige skrivit på plakat att vi inte ska tjäna pengar på människor. Vill de avstå sin lön?



(Bild: JARI VÄLITALO)

Jag har också ett engagenmang i Halmstad Tjejjour. Det arbete jag lägger ner där får jag INTE betalt för. Skulle det vara mer hedervärt då? Är det så vi vill ha det? Nej, självklart vill inte sossarna det. Vad menar de då? Vad är att tjäna pengar? Är det om du får pengar som räknas som vinst i företaget? Är det andra slags pengar än de du får i lön?

Jag blir bara så upprörd! Vinst i ett privat företag kan handla om 20.000 kr på ett år, medan en vanlig chef inom omsorgen i kommunen eller landstinget får en månadslön på över 50.000 kr. Vilket är värst enligt vänstern? Svara gärna på det!

Sist undrar jag över rättvisemärkta produkter. Lydiah Wålsten, journalist, skriver om de alltför vanliga problemen när saker och ting ska organiseras upp. Allför många har inte råd med certifikaten och mycket av pengarna går till byråkrati. Vi har sett det när vi pratar 90-konton och vi ser det i den kommunala, politiserade världen.

Kalla mig naiv, men om vi bara tror att människor vill gott i livet så kan vi nog komma en bra bit på väg. Allt behöver inte kontrolleras och formaliseras.