Var är feminismen?

Den här valrörelsen är intressant på många sätt. För min personliga del hinner jag knappt ta del av all fantastisk information i riks-TV, eftersom vi på golvet i Folkpartiet har fullt upp med praktiska saker, som att klistra affischer, bemanna valstugan och olika debatter. Vid sidan av ska vi dessutom sköta våra ordinarie arbete. Det är lätt som socialliberal i ideella Folkpartiet att känna frustration över hur LO-fackens anställda under några månader ställer om och blir betalda valarbetare åt Socialdemokraterna. En rapport visar på att i hela Sverige är LO´s bidrag till Socialdemokraternas valrörelse beräknad till 360 miljoner, vilket ungefär motsvarar 3,6 miljoner i Halland. Som folkpartist är det bara att gilla läget och att fortsätta kämpa för ett mer socialliberalt Sverige! Det hedrar i alla fall Socialdemokraterna att de i dagarna ändrat sig och nu öppet vill redovisa bidragen till partierna. Dock under galgen och i en valrörelse, men ändå, lite cred ska de ha!

Jämställdhetsfrågorna har kommit att handla om RUT eller ej. Allianspartierna är oerhört stolta över att kvinnor som förut arbetat svart, nu fått en anställning eller blir egna företagare och att många kvinnor som traditionellt tar hand om det obetalda hushållsarbetet nu kan ägna mer av sin tid åt karriär eller barn. De rödgröna vill ju behålla ROT avdraget som gynnar många män och ta bort RUT avdraget som gynnar många kvinnor. Såklart blir det en het valfråga som också handlar om jämställdhet. Men vart har diskussionen om de två viktigaste jämställdhetsfrågorna tagit vägen? Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än män? Att tusentals kvinnor misshandlas i sitt eget hem, där de borde känna trygghet och ladda batterierna inför morgondagens arbete? Att 20 kvinnor varje år mördas av sin man eller sin fd man? Det här var frågor vi gärna talade om i förra valrörelsen. Har vi då inte arbetat tillräckligt bra med de här frågorna eller är vi helt enkelt inte intresserade? Alliansregeringen har gjort en del när det gäller våldet mot kvinnor. På ett strukturerat sätt har man gjort en handlingsplan med 56 olika punkter för att arbetet på alla nivåer ska förbättras. Men på regional och lokal nivå återstår flera viktiga strategiska beslut innan vi kan hävda att vi prioriterar frågan.

- Vi behöver snarast inrätta ett skyddat boende (kriscentrum) med kompetent personal och beredskapsjour för de kvinnor som väljer att bryta upp från ett destruktivt förhållande. Det är viktigt för kvinnan och det är livsviktigt för barnen.

- Öka dialogen och samarbetet mellan alla aktörer för bästa möjliga effekt.

- Fortsätta det viktiga arbetet med kompetenshöjning brett i kommunen, speciellt i skolan.

När det gäller klyftorna mellan kvinnor och mäns löner är det ett bedrövligt fenomen som är svårt att åtgärda med några enkla politiska beslut. Det vi ser är att skillnaderna minskat den här mandatperioden och kan delvis förklaras med bl a ökad valfrihet när det gäller arbetsgivare i den offentliga sektorn. Glädjande nog har andelen kvinnor i "ledningsarbete i privat sektor" ökat med 50%. Så något har hänt, vi är på rätt väg. Nu gäller det att på många olika sätt stimulera kvinnor att göra karriär och män att ta mer ansvar för hem och barn. Först då kan kvinnor och män finnas på arbetsmarknaden på lika villkor.

- Se till att kommunerna har en barnomsorg med hög kvalité. Maxtak i barngrupperna och flexibla lösningar för dem med oregelbundna arbetstider. Dagbarnvårdare, RUT-tjänster som hämtar och lämnar på dagis, nattdagis för den som behöver är receptet för att underlätta föräldraskap med karriär.

- Stimulera pappor att ta ut minst en tredjedel av föräldraförsäkringen. Handen på hjärtat: Hur många heltidsammar efter åtta månader? Ohly blev utfrågad häromdagen och visade sin okunskap när det gäller småbarn och amning, men i sak hade han rätt om bröstpumpen om det nu tvunget ska ges bröstmjölk dygnet runt.

- Fortsätt att bryta upp kommunens gamla monopol på omsorgstjänster. Det är fantastiskt att se hur driftiga kvinnor startar egna förskolor och vårdavdelningar. Jag är fullkomligt övertygad om att omsorgen blir bättre, personalen blir mer sedda och kan hävda sin rätt till adekvat lön och att kommunens egna verksamheter lägger i en extra växel.

Sverige har alla förutsättningar att bli ett land där kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, men det kräver fortsatt arbete mot diskriminering och våld. Jag ser att alliansen inte bara snackat utan även levererat. Jag vill fortsätta på samma spår men kräver mer handlingskraft och fler modiga beslut! Våra små döttrar ska när de är vuxna ha lika stor frihet som våra små söner!